Linda:
"Är det där vår Pelle!"
Annica:
"Ja på den tiden det begav sig."
Pelle rodnar lätt:
"Let´s Dance i all ära men pardans har aldrig varit min starka sida... Tur att er mor gillade mig trots mina bristande färdigheter på detta område. För ärligt talat, även om jag inre har så mycket till övers för den här typen av dansmusik; är det klart att man saknar möjligheten att kunna sväva ut på golvet tätt tryckt mot den kvinna man älskar..."
Annica gör vad hon kan man lyckas inte riktigt dölja tårarna i ögonvrån:
"Men älskling, du är fin som du är. Det vet du!"
Annica söker hans hand. Linda säger brådskande:
"Jag dukar ut!"
Och reser sig.





























