Ivar:
"God morgon. Första gästerna på plats…"
Holger:
"Vad menar du med det…?"
Ivar:
"Ingenting annat än att ni inte brukar vara så morgonpigga…"
Floria anar en uppblossande konflikt och avbryter:
"Vilken tur att ni var tidiga just i dag! Både Ivar och jag konstaterade just att vi har svårt att lämna Krusbäret idag… Skulle inte ni kunna göra oss en tjänst? Ja, om du Muhammed har tid att stanna förstås?"
Muhammed:
"Jag stannar så länge herr Pelle behöver mig."
"Så bra!"
Pelle:
"Vad ville du/ni ha hjälp med?"
Floria:
"Skulle du och Holger kunna gå och köpa fikabröd - naturligtvis får ni skriva upp det på kommunen?"
Pelle:
"Låter som en lugn inledning på dagen."
Pelle:
"Klockan 08.15. mm, borde vara ganska lugnt."
Holger:
"Ja morgonpigga pensionärer - förutom vi - har väl inte hunnit sticka ut näsan?"
"Nä! Och morgonstressade 'kontorsslavar' har väl hunnit göra sitt?"
Vår trio hinner inte ens in genom svänggrindarna, förrän Pelle blir trängd av en person med sin tomma varukorg i högsta hugg. Hon lyfter korgen över Pelles huvud, vilket väl är ganska hänsynsfullt, men de microdelssekunder som detta ger i tidsvinst hade personen i fråga lika gärna kunnat befinna sig kvar bakom och inte riskerat skador på varken sig eller medtrafikanter…
Muhammed tar en rullkorg och man tar sikte på bageriavdelningen, men Holgers och Pelles prognos angående kunder visar sig felaktig. Det är som om Holgers rollator, Pelles permobil och Muhammeds kundvagn är utrustade med magneter. Ju närmre de kommer bageridisken ju fler pensionärer - av båda könen - flockas kring dem. Det är som rena rockkonserten. Pelle och Holger - som var först - är nu plötsligt sist och får snällt vänta tills de starkare i flocken fått sitt! Risk för 'nedtrappning' är väl att ta i, men trafikstockning uppstår…