"Hej Johnny!"
"Hej Lena!"
"Är Pelle Hemma?"
"Nog är han hemma, men du går in på egen risk…"
"Jaså, har han vaknat på fel sida?"
"Det kan man nog påstå."
Lena:
"Johnny påstod att du är rätt sur, hur är det fatt?"
"Främst är det väl att jag just nu är lite trött på livet som rörelsehindrad."
"Även om jag själv inte är det, kan jag mycket väl förstå att man blir trött på detta tillstånd, nu och då. Kanske t.o.m. ganska ofta? Men är det någonting som gör dig extra irriterad idag?"
"Alla dessa hjälpmedel, instruktionerna hur dom ska skötas, hur man ska få tid med allt ihopa? Man har ju ett privatliv också… Har de glömt det?"
"Jo, men Pelle… Är dessa grejer inte för ditt eget bästa?"
"Jo, jag vet, det tar bara upp så mycket tid?" "Annat var det när vi var unga; när ni tjejer och killarna på motorgården kunde slänga omkring med mig som en liten vante…"
"Jamen du var ju så lätt. Minns du den där handskrivna liften av kedjor, block och sadeljord som Ola och Mats byggde själva…?"
"Det var tider det, skulle nog inte godkänts med dagens reglemente…"
"Tror inte jag heller."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar