Snsckisen på Krusbäret!

Annica möter Signe på stan:

"Hej Signe!"

"Hej Annica! Hur står det till?"

"Jo tack. Med mig är det bra, men Pelle har väl åkt på någon förkylning..."

"Jaså...?"

"Men han är nog på hjulen snart igen."

"Tyckte väl det var ett tag sedan jag såg honom på Krusbäret. Ja, jag vill ju inte vara någon sladdertacka, men då har ni inte hört det senaste...?"

"Nej, vaddå?"

"Gert-Ove! Vera och Petronella trodde ju han var änkling och därmed 'lovligt byte'..."

"Men hans fru låg väl på Gothia Sjukhem?"

"Ja visst, men hon har fått permission - ska väl skrivas ut om det går bra. I alla fall, härom dagen var paret Löfenheim nere på krusbäret och hälsade på..."

"Oj, hur gick det då?" 

"Jo, Vera - med sin mingeltalang var hur artig och förkommande som helst, Petronella var väl mer butter och tvär. Hon kände sig väl snuvad på konfekten.

"Låt mig få presentera...

Min fru; Amanda Karolina!"
"Här har vi vår nya granne: Fru Petronella Pettersson och hennes väninna fru Vera von Hurtig." Friherrinnan Amanda Karolina nickar nådigt mot Petronella och Vera som i sin tur har brått att komma på benen.

Vera:
"Friherrinnan Löfvenheim, det var väl trevligt! Ska bli roligt att få göra er bekantskap. Inte sant Petronella..."
"Hum..."

Girls Talk...

"Hej Floria!"

"Hej Signe!"

"Är det några som har kommit?"

"Faktiskt, Vera och Petronella."

"Kan man tänka sig, just de två som jag ville växla några ord med!"

Signe går med raska steg vidare mot dagrummet. Floria står kvar och tänker för sig själv: "Oj, oj, oj... hon såg inte nådig ut..."

I dagrummet har Vera och Petronella gjort det bekvämt för sig över en kopp kaffe.

"Jo Petronella. Du vet vi i den äldre generationen tycker ju om att ha lite ordning på saker och ting... Känner du igen dig?"

"Jomen visst gör jag det."

"Ja, jag kan inte hjälp, men när du kom ner med din nye granne för några veckor sedan kändes det precis som ni kände varandra..."

"Han är ju min nye granne så det är klart jag har hälsat på honom."

"Jamen det verkade vara något mer än så...

"Hej flickor, får jag slå mig ner?"

De båda damerna tittar upp och Petronella säger:

"Ja visst!"

Signe som inte kunnat undgå att höra delar av de båda "väninnornas" samtal frågar lite nonchalant: 

"Jaha, och vem är den 'lycklige herre' ni planerar att slå klorna i idag?

"Va-vad menar du?" Frågar Petronella.

"Gösta?"

"Jamen, ni är ju inte ett par! Det sa du ju själv, eller är ni...?" Protesterar Vera.

"Kanske inte, men för det behöver ni väl inte bete er sämre än tonårstjejer mot Gösta? Rena 'inkvisitionen'"

"Men nu tar du väl i... Och vad menar du med den 'lycklige herren'?" Frågar Vera. 

"Ja, Torsten påstod i alla fall att ni var väldigt måna om Gert-Ove på er lilla 'grupp-promenad' nu senast." 

"Vad är det för fel med det nu då? Finns det någon lag som säger att man måste vara 80- för att få bry sig om karlar?" frågar Petronella.

"Det säger jag inte, men man kanske ska ta reda på fakta först..."

"Vad menar du?" Frågar Vera.

"Tålamod flickor, tålamod. Den som lever får se....

Grattis Ivar!

Idag är det fest på Krusbäret då den omtyckte föreståndaren Ivar Intresserad fyller år.

Hur många? Hördu för en gångs skull kan väl också karlar säga "Man talar inte om en mans ålder". Enligt fästmön Floria: "Är han en man i sina bästa år!" 

Tårta blir det förstås, men först lite presenter: Av Signe, Petronella och Vera:

Blir det en häcksax

till stugan förstås!

Gert-Ove, Oskar och Gösta kommer med en

Gräsklippare! Men det är ju en för barn.

Åk ut till landet, där står det en riktig som Greta och Karl Knutsson lovade att ombesörja.

"Och här kommer vi..." Säger Holger: "Med något som ständigt är lika aktuellt!"
Ur rollatorns korg grabbar han ett stort paket...

Som visar sig innehålla Hergés samlade verk på originalspråket (Belgiska) om den äventyrlige och energiske journalisten Tintin. Pelle tar vid: 

"Ja, under tiden Holger och jag samlade på oss dessa, hade vi 'ingen aning om' hur aktuella vi skulle bli! Men Ivar ta inte så hårt åt dig av den nu uppblossade debatten. Synpunkterna på 'Tintin' är inte nya, de debatterades redan i vår ungdom och då hamnar vi ju ungefär fyrtio år efter serien började publiceras. Alla med någon erfarenhet av olika konstformer som film, litteratur, teater musik och bildkonst, vet att de i högre eller mindre grad speglar sin samtid. Medvetet eller omedvetet kan alltid diskuteras.  Men skulle man börja rensa ut alla förgripligheter folk har sagt, skrivit eller gestaltat genom åren; så fick vi ett jäkla jobb...   

"Inte visste jag att du kunde belgiska!" Säger Floria imponerat.

Iver rodnar lätt: "Det kan jag inte heller, men nu får jag väl lära mig det; efter herrarnas lilla utmaning!"

Floria säger:

Ja, själv har jag bara beställt lite gräddtårtor. Vad älsklingen får av mig får allt vänta till i kväll... 

Tack allihop!  Jag är väldigt rörd... Man kunde nästan tro att jag fyller något jämnt, men så är inte fallet!

Årstidernas växling...

Det ringer på dörren. Muhammed går och öppnar. Pelle hör en kort ordväxling, sedan kommer Linda in i rummet. Pelle lyser upp och drar ner ljudet på tv-nyheterna. Hon går fram och kysser sin plastpappa på kinden:

"Hej du var hemma! Jag visste inte om du var på Krusbäret..."

"Har haft en del annat för mig, så jag har inte hunnit ner på några da´r. Dessutom känner jag mig lite 'hösthängig´..."

"Ja mamma sa det. Hoppas det inte är något allvarligt!"

"Det får vi hoppas, men det tror jag inte. Om jag har tur är det bara en vanlig förkylning, plus att jag haft lite mycket om mig..."

"Antagligen. Du, Linus sitter i bilen, jag ville bara upp och lämna tillbaka 'Kulturutredningen' du lånade mig..."

"Tack, Hälsa!"

"Det ska jag, hej!"

"Hej!"

Locktoner?

"Hallå, Oskar Granlund!"
"God morgon Oskar, det är Vera!"
"O, God morgon... Hur står det till med dig?"
"Jo tack, lite ensamt; annars är det bra... Själv då?"
"Jodå som det kan en söndag som denna..."
"Så du har inga speciella planer?"
"Fotboll med Gösta och Gert-Ove."
"Vad sa du! Ska du ut och spela fotboll med Gösta och Gert-Ove? Gamla karlar! Akta dig så du inte  tvingas ta fram din gamla rullkrycka..."

"Nej, nej, vi ska inte ut och sparka boll... är du tokig eller? Gösta bjöd hem oss grabbar på öl-macka med fotboll på tv?"

"Så en middag på tu man hand med lilla mig kan inte locka?"
"Å det var ju synd! Men inte idag..."
"Nähä! Ja, ja, ni får väl ha det så trevligt och hälsa."
"Ja, det ska jag göra!"
Oskar pustar ut och torkar sig i pannan när de lagt på.

Vera gör en notering i tv-programmet om att se sportnyheterna, så hon kan följa karlarnas diskussioner på Krusbäret nästa gång.

 

Brynäs 100 år – firade med vinst!

Idag var det jag och Annica som stod för värdskapet i samband med ”gubbarnas” ”Hockeylördag”. Gubbarna det vill säga Gert-Ove, Holger och jag själv. Den sammanlagda medelåldern drogs som tur var ner av Lius och Patrik som mer än gärna fick vara med på ett hörn.

Dagens rapportering delar jag på tre:

1)   I år 2012 firar Brynäs som klubb 100 år och i kväll i samband med hemmamatchen mot Linköping firade man det genom att bland annat hylla äldre och yngre hjältar som tillsammans med publiken stöttat Brynäs IF genom åren.

2)   Ett hett samtalsämne i hockeysverige de senaste dygnet är det utslag om Hockeyligans beslut att inte tillåta NHL-spelare på korttidskontrakt i elitserieklubbarna under lockouten i NHL som igår fredag kom från konkurrensverket. Konkurrensverket likställer i sitt beslut berörda föreningar med vinstdrivande företag och betraktar därför Hockeyligans beslut som en kartell i syfte att begränsa konkurrensen. Enligt verket är frågor om personal – lika med spelare – en fråga som ska beslutas av de enskilda klubbarna. Det nu liggande beslutet öppnar alltså upp för nordamerikanska spelare i Elitserien. En möjlighet som tv-kanalen C-MORES hockeyexperter är eniga om att berörda klubbar i större eller mindre utsträckning kommer utnyttja, det tror även jag.

3)   Hur gick det då i själva matchen? Jo, Brynäs fortsatte att fira sitt hundra årsjubileum med 3-1 under ordinarie matchtid. Lite pikant i sammanhanget är att Brynäs förre guldtränare stod som coach i motståndarbåset. I övrigt kan noteras att de båda smålandslagen HV71 och Växjö vann sina matcher. Så alla ”Gubbar”  blev nöjda den här kvällen…

Som en åsna

mellan två hötappar...

Det här med teknik är roligt, intressant men också en smula stressande. jag tillhör den generationen som på hemma-mediafronten varit med om mängd teknikskiften. En kompis till mig "Läser med öronen", som den politiskt korrekta termen lyder idag. Dvs. han får böckerna upplästa för sig. Det har han -  enligt egen utsago - fått enda sedan barnsben. På den tiden 1960- och tidigt 70-tal, var det intresserade och tappra släktingar som läste live. Senare kom olika mediaformat in i bilden. Ljudkassetter var länge det förhärskande sättet, på senare år har bokbranschen upptäckt att olika typer av CD inte är någon dum idé för den jäktade nutidsmänniskan. Har man dock ett gravare läshandikapp finns det idag andra möjligheter. Gruppen funktionshindrade med lässvårigheter - behöver inte vara synsvaga eller blinda - kan idag använda både Internet och s.k. Daisy-spelare. En Daisy-spelare fungerade länge så att man hade aktuell talbok på CD-skiva i MP3 format, vilket innebär att du ju bara behöver en enda skiva för en hel bok. Det finns fortfarande spelare för skivor idag kompletterade med minneskort och/eller USB-minne. Det verkar dock som om den fysiska skivan även bland Daisy-användre blir mer och mer sällsynt. 

Till skillnad från en vanlig MP3-spelare tillåter Daisy-tekniken dig att "hoppa omkring" i ljudboken precis som en vanlig pappersbok om det är något särskilt du söker. Min kompis har som sagt sökt med ljus och lykta efter en sån här spelare en längre tid. Pratade med honom för några dagar sedan och då hade han hittat flera bra sajter. Så här ser den "Victor Stratus 12 Basic" ut som han har beställt:

Undrar vad som händer efter Internet...

Picknick och motion

Gert-Ove:
"Ja, jag är ju rätt ny här på Krusbäret, så jag vet väl egentligen inte vad ni har för rutiner... Men du har väl hört om våran lilla picknick här i förra veckan?"
"Ja, men inte så detaljerat."
"Detaljerat och detaljerat: Ivar Intresserad - vilket efternamn föresten - var ganska uppskärrad över ställets kaffebryggare som visst gjort sitt. Ja efter viss uppstyrning från oss gäster så fick vi kaffe. Mot slutet av förmiddagskaffet så dök det upp en figur Torsten Svensson? Son till Signe?

Pelle:
"Ja det stämmer."
"Gymnastiklärare?"
"Delägare i ett gym i alla fall."
"Ja, han tyckte hur som helst det kunde passa med lite motion så där efter vår picknick."
"Nehä... Nere i gympasalen då?"
"Suck, finns det en sån också... Nej herr Svensson tog oss på en promenad runt kvarteret. Dvs. Fru von Hurtig fick åka i sin lilla bil

men vi andra skulle gå, det är ju så nyttigt enligt herr Svensson.
"Och jag som inte fått hit min nya rollator än..."
"Ja, men då blev du väl 'befriad''"
"Nixsum pixum", fru von Hurtig använder ju inte sin, så den hämtades hit och 'justerades' för mig; vilket fick till följd att jag hade ont i både axlar och rygg i flera dagar efteråt. Jag har inget emot varken djur eller natur, men den här kollektiva friskvårdstanken..." "Tänk att få sitta på sitt pass under jaktsäsongen..." Gert-Ove får något drömmande i blicken.
Pelle:
"Ä hum, jag vill ju inte lägga mig i dina privata angelägenheter... men har du någon hjälpmedelskonsulent?
"Vet inte... När det gällde rollatorn pratade min sonhustru med en kvinna som hette Bogren, någonting...
"Bettan Bogren?"
"Så kan det nog ha varit."

"Hon är bra, bara man har lite tålamod och överseende med hennes iver och ambition att hjälpa patienterna tillrätta. Jag medger att det i bland kan vara lite påfrestande, men i grunden är ju detta ett positivt drag. Om du inte har något emot det så ska vi nog ta kontakt med hjälpmedelscentralen igen... 

 

Praktisk på stan

Pelle kommer inrullande i stora dagrummet på Krusbäret. Gert-Ove Löfvenheim står och häller upp kaffe åt sig.

"Hej Gert-Ove!"

Gert-Ove vänder sig om:

"Hej!"

Gert-Ove gör en ansats att ställa ner sitt kaffe för att hälla upp åt Pelle:

"Nä gå du bort med din kopp först, jag kan vänta även om det suger i kaffe-tarmen...

När de båda männen kommit till ro med sina kaffekoppar, kommenterar Pelle med en nick Gert-Oves lilla  tygvagn.

"Praktisk liten sak det där... Är det dom som kallas 'pensionärsrullisar'?" 

Gert-Ove rynkar ogillande på näsan...

"Ja det är inte jag som säger det." Urskuldar sig Pelle "Utan mina personliga assistenter!" Jag har föreslagit att vi ska inhandla en sån där; Vad heter de?" 

" 'Shoppingvagnar' 'Dra-maten' tror jag det finns ett märke som heter..."

"Ja, i alla fall mina assistenter vill inte höra talas om att köpa en sån där... Jag tror att de är redda för att verka äldre än vad de är om man kommer dragande med något sånt... Mitt syfte är ju att de ska spara sina kroppar och inte slita ut sig i onödan...

Gert-Ove nickar. 

"I natt jag drömde..."

Annica:

"God natt älskling, sov gott..."
Inget svar. Annica vänder sig om och konstaterar att Pelle redan somnat. Hon känner sig faktiskt också ganska trött och sluter ögonlocken.

Han ligger där med en snygg blondin när telefonen ringer:
"Yes!"
"Det här är huvudkvarteret," hör han en röst säga: "Stör jag!" "Inte mer än vanligt!" "Nähå..." Rösten i andra änden låter ämnet fall. "VI HAR PROBLEM!!"
"Vad då?" undrar 'Pp,?
"Charlie X är i trakterna igen..."
Pp suckar:
"Och det kan inte vänta?"
"Du vet vad chefen och hans uppdragsgivare tycker om dröjesmål..."
Pp suckar på nytt, lägger på telefonen. Frigör sig försiktigt från den sovande kvinnan. Svingar sig upp i sin magiska gunga och far rätt ut genom fönstret - utan ljud eller glassplitter. Den kalla vintervinden slår emot honom. Strax innan liftskenan tar slut lossar Pp bältet så att naturkrafterna kan slunga över honom i den rostiga linbanekorgen. Den här gången ska Charlie X inte komma undan...

Annica vaknar och kastar ett öga på klockan 03:00. Vad är det som har väckte henne? Pelle rör sig oroligt. Har han mardrömmar igen... Hon skakar honom lätt i axeln, Pelle vaknar med ett ryck "Var är jag?" 

Annica: 

"Var det 'Pp' som var ute på jakt igen?"

"Ja, det var det nog..."

"Vi får nog sluta titta agentfilmer så sent..."

"Kanske det..."