Gert-Ove:
"Ja, jag är ju rätt ny här på Krusbäret, så jag vet väl egentligen inte vad ni har för rutiner... Men du har väl hört om våran lilla picknick här i förra veckan?"
"Ja, men inte så detaljerat."
"Detaljerat och detaljerat: Ivar Intresserad - vilket efternamn föresten - var ganska uppskärrad över ställets kaffebryggare som visst gjort sitt. Ja efter viss uppstyrning från oss gäster så fick vi kaffe. Mot slutet av förmiddagskaffet så dök det upp en figur Torsten Svensson? Son till Signe?
"Ja det stämmer."
"Gymnastiklärare?"
"Delägare i ett gym i alla fall."
"Ja, han tyckte hur som helst det kunde passa med lite motion så där efter vår picknick."
"Nehä... Nere i gympasalen då?"
"Suck, finns det en sån också... Nej herr Svensson tog oss på en promenad runt kvarteret. Dvs. Fru von Hurtig fick åka i sin lilla bil
men vi andra skulle gå, det är ju så nyttigt enligt herr Svensson.
"Och jag som inte fått hit min nya rollator än..."
"Ja, men då blev du väl 'befriad''"
"Nixsum pixum", fru von Hurtig använder ju inte sin, så den hämtades hit och 'justerades' för mig; vilket fick till följd att jag hade ont i både axlar och rygg i flera dagar efteråt. Jag har inget emot varken djur eller natur, men den här kollektiva friskvårdstanken..." "Tänk att få sitta på sitt pass under jaktsäsongen..." Gert-Ove får något drömmande i blicken.
Pelle:
"Ä hum, jag vill ju inte lägga mig i dina privata angelägenheter... men har du någon hjälpmedelskonsulent?
"Vet inte... När det gällde rollatorn pratade min sonhustru med en kvinna som hette Bogren, någonting...
"Bettan Bogren?"
"Så kan det nog ha varit."
"Hon är bra, bara man har lite tålamod och överseende med hennes iver och ambition att hjälpa patienterna tillrätta. Jag medger att det i bland kan vara lite påfrestande, men i grunden är ju detta ett positivt drag. Om du inte har något emot det så ska vi nog ta kontakt med hjälpmedelscentralen igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar