Knappt har Ivar intagit sin plats bakom disken i receptionen förrän Oskar kommer in, kastar ur sig ett ”God morgon!” medan han skyndar förbi och går in i samlingssalen. Hämtar kaffe åt sig själv och slår sig ner hos de båda damerna.
Han hälsar när
Gösta kommer. Gösta nickar runt och ska också ta kaffe.
Denna morgon är Oskar
dock mycket förekommande. Studsar upp från sin stol kommer bort och hjälper
Gösta med kaffekoppen plus vetelängden. När herrarna satt sig inleder Oskar:
”Tråkigt att du inte hade
möjlighet att följa med i lördags, det var riktigt fint där ute nu.”
”Det förstår jag, men hade som
sagt andra planer…
"Nå säg Gösta, vad är det för dame son slagit oss ur brädet?"
Gösta försöker:
”Jag förstår inte…?”
Men rodnaden avslöjar honom.
Petronella – som nu tagit sig upp på sina kryckor, konstaterar sorgset:
”Å vi som hade det så fint!”
Trots att Gösta vet att bara rörde sig om en lunch i Björkhagens kommunala matsal är han nu så generad att han inte vet vart han ska titta… men får ändå ur sig:"Petronella, du vet att jag är tacksam för den lunchen; men ärligt talat:
Kommunens storköksluncher är väl inget att skriva hem om?"
Oskar kommer till synes till hans räddning:
”Jamen flickor, låt grabben
vara, tids nog kryper det nog fram!”
