Helgdagspromenad

”Nej nu måste jag springa!”

Signe avslutar telefonsamtalet med bästa väninnan – kanske lite hastigare än vanligt.
Samtidigt nere hos Gösta:

”Va har du inte tid!” Säger Oskar förvånat.

”Du brukar väl alltid ha tid för en tur till landet? I det här fina vädret och allt…!”

För en gångs skull tvingas Gösta morska upp sig:

Inte idag, jag är ledsen och nu får du faktiskt gå. Ses väl på Krusbäret på måndag.”

Oskar hummar något ohörbart och vänder på klacken. När dörren stängts efter honom, väntar Gösta otåligt i fem minuter, innan han tar trappan upp till Signe.



De tar vägen förbi hamnen och upp mot norrskogen och den nya Naturstigen. Signe säger:

”Jag tycker om svamp, men vi ska väl inte göra som Holger och Pelle?”

Gösta ger ifrån sig sitt försynta skratt:

”Nej det är nog inte värt.”

För nytillkomna läsare så följ länken http://sirgeorgewinston.blogg.se/2012/august/svampforgiftade.html

För mer bakgrundsinformation. 
Signe:

”Ja, jag vet ju att du är intresserad av modellbyggeri och så vitt jag kan avgöra, duktig på det också.”

”Tack!”

”Men vad hade du för yrke, bokhållare?”

”Ja, bokhållare inom ’Vormansonkonsernen’, hade väl tänkt gå till sjöss, men det blev inte av.”

”Visst känner jag till ’Vormansonkonsernen’, men var klingar det så extra bekant?”

”Pelle Permo eller Per-Erik Palmgren som han egentligen heter. Holger Vormannson var ju hans morfar…

Men Signe verkar inte höra på… Gösta följer hennes blick framåt stigen… Om bara någon minut får dom möte av en kvinna med en tonåring. Men vad nu då tonåringen ökar på stegen med kurs rakt på dem… 

"Hej Mormor"
"Hej Lilla gumman, fint väder vi har idag!"

"Förlåt Gösta! Får jag presentera min dotter Eva och min dotterdotter Clara Signhild!" "Detta är en god vän till mig herr Gösta Kvist!"
Nu har även dotter Eva hunnit fram. När hälsningsceremonin är överstökad, pratar man om väder och vid ett tag innan de båda paren skiljs åt och går vidare.