En adrenalinhöjare!

Slås av att det blivit en del sjukdomsfunderingar sedan Holger och jag kom ut från Gothia Sjukhus! Men egentligen är väl inte detta så konstigt? Det finns ett talesätt: ”Av vad huvudet är fullt talar munnen” och det är väl helt enkelt det som har drabbat undertecknad… Jag har många synpunkter på sjukvården i Sverige, tänker dock inte vara så hård – just nu… Nej vad jag tänker på i kväll är en del praktiska problem för oss med neurologiska handikapp. Det exempel jag tänker på är situationen i samband med olika provtagningar. Sjukvårdspersonalen gör väl med oss som med andra. När proverna ska tas är det först lite svårt och hitta lämpliga provställen. Om man gör det så ber man patienten att slappna av, för att det ska gå lättare och kännas mindre. Jag förstår mycket väl de instruktioner jag som patient får, min svårighet är att snabbt nog omsätta dessa instruktioner till signaler som min kropp förstår, resultatet blir ofta att jag spänner musklerna istället för att slappna av. Blir då resultatet av våra gemensamma ansträngningar sämre eller dåligt, lägger jag tyst skulden på mig själv. Vet att det inte är mitt fel, men så ologiskt fungerar människan. Ett ”misslyckat” tillfälle bygger sedan på viss ångest inför nästa gång…