”Torsten!”
”Hej det är Eva!”
”Kära syster, hur är det med er/dig då?”
”Jo tack bara bra, men vet du
vem jag mötte på ’Naturstigen’ idag?
”Tomten?”
”Äsch var inte fånig!”
”Mamma och hon hade en karl med
sig…”
”Jaha. Ung, gammal?”
”Kanske något äldre än mor.”
”70-75?”
”Ja, något sånt…”
”Å vad är det med det?”
”Ja, mamma presenterade honom som
en vän, men Clara fick för sig att det var något mer…”
”Ja, hon brukar ju ha blick för
sånt där… Sagde gentleman råkar inte ha något namn?”
”Gösta Kvist tror jag mamma sa…”
”70-75 sa du? Hur såg han ut?”
”Rätt alldaglig. Clara sa
någonting om att hon sett dig och honom i närheten av Krusbäret?”
”Ja, är det den Gösta, så kan du
vara helt lugn. En väldigt trevlig, artig och omtänksam man.”
”Du verkar inte ett dug orolig?”
”Nej, varför skulle jag vara
det?”
Eva tycker inte om det, men har
svårt att sätta ord på sina känslor:
”Syrran, jag skulle inte vara så
orolig i nuläget, tids nog får vi väl se hur det utvecklar sig…”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar